Uppochner.
Vet inte helt vad jag gjort nu.
Eller om det känns bra.
Det kanske är så här det ska kännas, det kanske går över.
Fan

Vet btw inte ens om jag ska fortsätta med bloggen, blev ett sånt långt uppehåll under resan och nu vet jag inte längre. Det visar sig!

Tillbaks från resan.
Våren har kommit till stan och när jag inte jobbar hänger jag på balkongen eller i hamnen.
Massa saker att tänka på, när det gäller mig så brukar det ju inte bara komma en sak i taget att ta itu med utan ett dussin. Dessutom har jag så ont i tanden att jag vill gråta, men får vänta med tandläkare tills lönen kommit.
Jag ska inte klaga, resan har varit underbar och det är väl kanske därför allt känns som det gör nu.
Sandefjord är sig likt, samma människor, samma uteställen ( förutom en nyöppning och nya Play), folk som välter verendastaket på förfester, intriger och skitsnack. Välkommen till dokusåpan!
Jag längtar hem till Gbg, faktiskt. Skönt att det blev som jag hoppats, att breaket från hemstan skulle få mig att tycka om den igen.

Idag cyklade jag och Jossan till berget med den fina utsikten över stan. När jag var mindre fick mamma tvinga ut mig i skogen på promenader men nu tycker jag faktiskt om det. Även om havet är favoriten.