This is how it works:

You're young until you're not
You love until you don't
You try until you can't

You laugh until you cry
You cry until you laugh
And everyone must breathe
Until their dying breath

No, this is how it works
You peer inside yourself
You take the things you like
And try to love the things you took

And then you take that love you made
And stick it into some
Someone else's heart
Pumping someone else's blood

And walking arm in arm
You hope it don't get harmed
But even if it does
You'll just do it all again

Jag saknar bloggen.
Men det är dags att lämna den nu, i alla fall på denna adressen.
Det här året började inte som jag hade trott, eller nånstans blev jag väl inte chockad men ändå.
Sen jag skrev sist har det hänt mycket, massa känslor, tårar, tomhet, ilska, en massa visningar som tillslut resulterade i en lägenhet och om två veckor ska jag bo helt själv för första gången på nästan fem år, varutelling på jobbet mitt i allt detta och en jävla hemlängtan till min syster, mamma, katt och saknaden av att sova brevid nån tätt intill och höra jag älskar dig varje dag och att förlora sin bästa vän och behålla huvudet högt och blicka framåt och ja, 2011 ska bli ett bra år ändå.

Jag börjar skriva igen snart, det känner jag på mig, men inte här..

Och om du läser det här så tror jag du förstår, det skulle kännas konstigt att veta att du kanske läser det jag skriver, även om du säkert inte gör det. Jag saknar att kunna prata med dig som vi gjorde förr, för då hade jag kanske kunna sagt det till dig istället, det här och en massa mer, men det går inte.






<3 Sofi