-Tjejer växer upp i rollen som den hjälplösa, allt i rosa och med dockor och Barbies, med drömmen om en prins som ska rädda dom och med tankar på att bilda familj och livet som en dans på rosor. Killar växer upp i rollen som den stora starka som itne ska visa känslor på samma sätt som tjejer, allt i blått med bilar och låtsassvärd, med drömmen om att vara den starkaste och tuffaste krigaren. Nånstans där tjejen och killen möts i någon slags kärlek uppstår det ofta problem och så frågar folk sig varför. Är det så konstigt?
De flesta nu för tiden växer upp med dessa förutbestämde könsrollerna och jag är inte alls bättre själv,jag har många fördomar. Men jag tycker det är skönt att jag är medveten om en del av dom.

När ska folk våga bli kära i personer och inte i kön?

När ska man våga kalla sig feminist utan att som tjej behöva höra kommentarer som "rakar du inte benen eller?" och "hatar du män?" och som kille få höra att man är mesig?

Jag är absolut feminist. Men ingen radikalfeminist. Men det är tyvärr den bilden många har av feminister eftersom det är de som syns i t.ex media. (Det är de för övrigt när det gäller nästan allt, de mest radikala och de som sticker ut mest märks mest och så tror alla att hela den gruppen är likadan). Att vara feminist, enligt mig,  innebär en vilja och strävan efter ett mer jämlikt samhälle mellan könen. Inte enbart för kvinnorna eller enbart för männen . Utan för människor. Jag kan hålla med om att själva ordet feminist är lite missvisande eftersom det syftar på det feminina. Många tror kanske då att det bara handlar om jämlikhet för kvinnorna. Och visst kan man välja att kalla sig humanist istället, men jag väljer istället att kalla mig feminist och så får man ta den här diskussionen med folk.

Blev väckt av Tuva som i princip la sig över mitt ansikte imorse. Bakfull å med mascara runt hela ögonen, haha man ser ju rätt rolig ut. Gådagen blev inte alls som planerad men väldigt kul ändå!
Förfest i Kortedala och sedan inflyttningsfest där i närheten (jag har alltid fått för mig att Kortedala inte alls var fint,men det var riktigt mysigt där!). Sen fick jag,min kompis och hennes kompis för oss att vi skulle in till Biljardpalatset för att kanske möta upp min kompis pojkvän. Som inte dök upp,så där stod vi helt plötsligt, 3 tjejer som verkligen inte kan spela biljard haha. Det hela slutade med att jag hängde med kompisens kompis ut som jag aldrig träffat förut (min kompis mötte till slut upp sin pojkvän) och jag å min nyvunna vän drog till Hardrock. Före i kön och gratis inträde, alltid trevligt, men likte väl gammalt folk där. Tydligen var det St Patricks day så mitt fylleuppdrag blev ju att få tag i en väldigt ful hatt som delades ut om man köpte x antal Guiness. Jag hatar öl. Lyckades ett par gånger sno en hatt men den snoddes tillbaka. Ser dock överlycklig ut på bildbeviset haha.
På väg till Hardrock möttes vi av en gatumusikant. Vet inte om det var alkoholen,men hans version av Fast car var det finaste jag hört. Han fick mina sista mynt.
Medans vi va inne å dansade började det tydligen att ösregna,så man kom ju hem som en dränkt katt, men iaf inte alltför sent.

Idag bär det av till Kungsbacka. För första gången någonsin!(Inte illa för att ha bott i Gbg hela sitt liv).
Ska hem till Lotta,ska bli kul som fan!

Shit! Nu började det hagla,åska och blixtra ute. Fyyy fan. Plötsligt vill man bara krypa tillbaks under täcket.. Men Lotta vill jag träffa så det e bara att trotsa vädret :)

Schlagerkvällen igår blev trots allt rätt trevlig. Drog ju hem till Johan och Mogge, å kollade finalen med dom och Johans tjejkompis och hennes flickvän. Trevligt folk J

Idag sov jag ut (helger är underbara) å sen tog jag och mamma en promenad runt Härlanda Tjärn. Pratade om hur mkt tid jag spenderade på sjukhus som liten (brutna armen, spruckna läppen, all halsfluss, allergiska reaktioner, halsmandlarna som skulle bort mm mm), gamla minnen och lite saker om mammas barndom jag inte visste. Det är märkligt det där egentligen. Att man inte vet allt om dom. Eller det är ju mer logiskt att man i n t e vet det, men man tror lätt att man gör det ändå. Hon pratade om när hon var liten och bodde i Hjällbo. Där fanns ingen högstadieskola, så tre skolbussar med elever från Angered, Hjällbo och områden där borta, åkte till Torpaskolan (typiskt medelklassområde). Dom ropade Angeredstattare efter dom varje morgon när bussen körde fram till skolan. Mamma sa att det var jobbigt, men att hon ändå var glad att hon kom från en "vanlig" familj med föräldrar som jobbade och slapp ta åt sig så mkt. Att hon ens kunde berätta det hemma sen och få prata av sig. Men att hon ofta tänkt på hur sånt kan sätta sig för dom barn som hade ett helvete hemma. Att inte kunna få någon trygghet nånstans.

Sen åkte vi och handlade lite på Kvantum och när jag hade betalat dök en tjej med fotbollsklubbskläder på sig och frågade om jag ville ha hjälp att packa ner. Visst, sa jag. Men tänkte direkt ?Shit, kommer jag få betala för det här sen?!? Haha. Men hon gav mig bara påsen och jag tackade så mkt. När mamma kom ut skrattade hon bara och sa "tror du dom gör det där bara för å va snälla, fattade du inte att de ville ha dricks". Haha.