Woops
Gillar en del men fel fel fel. Nu behöver jag massa hjälp.
Hjälp???
Lördagsoutfit & en däckad Rambo
Eftersom två av dom som skulle ut inte var 20 fick vi tillslut gå till enda 18årsstället i stan.
Jag kände mig äldst på stället, blev bjuden på en shot av en kille som också var 21! ("Om två år....")
Tyckte att det var märkligt att jag kunde dricka såpass mycket som jag gjorde och ändå stå på benen. Tyckte också det var märkligt att de inte serverade rom&cola, men vodkasprite. Idag förklarade en kompis att på 18årsställen i Norge får dom bara servera upp till 25 procent eller ngt sånt, alltså var shotsen fejkshots och vodkan en specialvodka på 22,5 procent. LURENDREJERI.
(I Norge får man köpa öl,vin och lättsprit när man är 18, men man måste var 20 för å köpa starkare grejer.)
Jag vill känna igen.
Utan känna.
Igen
(På väg hem från jobbet ikväll spelade en gatumusiker "wish you were here". Minns drömprinsen jag träffade för flera veckor sen,när vi satt på uteserveringen spelade en annan musiker just den låten. Jag önskade den senare på kvällen när drömprinsen satt och spelade gitarr för mig. Tänk vad Oslo hade vart roligare om han varit här. Men man kan inte få allt. Jag har förresten inte varit ute i Oslo sen dess. Jösses,jag som trodde det skulle bli mer festande i huvudstaden. )
(Finaste Sara (och snart min kombo - wieee) fick mig att tänka på ESOTSM, en av favvofilmer genom tiderna....)
,,,,,,,,,,,,,,,,,
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan i min kropp.
De senaste dagarna har det känts som om någon kört över mig med en ångvält. Backat tillbaks och sen kört över mig en tredje gång. Min kropp verkar väga ett ton och jag orkar ingenting,bara sova sova.
Det är något som verkar gå nu, säger alla.
Jag vet inte, det enda jag vet är att det inte går.
Datorn går inte, internet går inte, mitt huvud går inte, jag har bara en kaka kvar och det sista av drickan lyckades jag välta ut över golvet där min resväska och massa sladdar ligger.
Wow! Ibland så!
Å så hittade jag detta, från sensommarn 2005.
xxxx säger:
hej läget ?
xxxx säger:
?
sofi säger:
hej
xxxx säger:
hur mår du ?
sofi säger:
bra,själv?
Xxxx säger:
trött
xxxx säger:
skall sova nu
xxxx sager:
long time no seen
xxxx säger:
vad har du gjort ?
xxxx säger:
???????
sofi säger:
Vad lider du av?
xxxx säger:
trött
xxxx säger:
du då ?
sofi säger:
trött?jag frågade inte vad du är utan vad du lider av?jag lider av dig, du plågar mig verkligen.....
xxxx säger:
är du sjuk ?
xxxx säger:
schizofren eller ?
sofi säger:
nope
xxxx säger:
vadå plågar ?
xxxx säger:
vi var ju på date
xxxx säger:
och sen ville du ses igen sa du
xxxx säger:
men hör ju aldrig av dig
sofi säger:
Mm precis och det finns en anledning till att det inte blev flera..
xxxx säger:
lider du av höstdepression eller ?
sofi säger:
nope
xxxx säger:
säg det då, och varför
xxxx säger:
så man inte går å väntar i onödan
sofi säger:
lider du av akut kåthet eller är du bara extremt desperat?
xxxx säger:
ingendera
sofi säger:
förstår du inte lite normala hintar eller?
xxxx säger:
är du en idiot ?
xxxx säger:
för du beter dig som en sådan
sofi säger:
jag?
xxxx säger:
bye bitch
Å jag som inte trodde jag kunde vara annat än snäll!
Sen hittade jag visdomsord från syster:
"jag tror att du försöker tänka med hjärnan och hjärtat för att komma på vad HAN tänker med hjärtat. det funkar inte.
det enda viktiga som jag ser det är vad du känner med hjärtat och tänker med hjärnan."
Å Håkanord från Nils!!:
Nils säger:
känn dig inte skyldi om du möter mig där i gullbergs paradis nu flyger vi mot himmel håkan kompis
Nils säger:
ropar min katt tillbaka då???
s o f i säger:
jaaaaaa
s o f i säger:
såklart
Cribs (Norwayversion)
i mina fönster hänger det oftast klänningar
på golvet står en födelsedagspresent från Andreas
jag har inte orkat spika upp ngt på väggarna så ett fint omslag pryder min golvlampa.
bland mina skivor göms det saker
den enda växten som överlevt mig
och mitt i rummet står sängen. Feng shui? Nej,jag har fått fly från sovrummet hit pga alla källarspindlar.
Och här är hon som bor här:
The end.
Att känna sig dum mitt i natten
Lät mina nattuggleinstinkter komma fram igår och var var vaken till fyra. Satt och googlade allt möjligt, kollade bilder, lyssnade på musik (massa ny sådan efter kvällen i Martwas nya lya). Hittade en gammal bild på Stureplan.se (anar inte hur jag kom in på just den) på en riktig Stureplansbimbo. Superblonderad, silikonbröst (+läppar) osv. Googlade människan och slog vad med mig själv att hon var nån form av glamourmodell. Det som kommer upp är en artikel från Aftonbladet förra året där det står om hennes död av en mystisk hjärnsjukdom.
Jag som bara ville skratta lite åt det uppenbara kände mig plötsligt väldig dum. Oj.
Jag är ju inte klok. God natt?
Vi avslutar denna långa dag med denna fina låt:
Kvallsuppdatering
Siiter i en skon soffa med en underbar bok (Tillsammans ar man mindre ensam), med ett glas rott i handen. Har precis atit kyckling med tagliatelle med rucolla,pinjenotter o soltorkade tomater tillsammans med familjen och efter det rokt en cigarett. Pappa spelar vackert pa pianot och snart ar det dags for dessert.
A just det,jag ar i Paris och kunde inte ha det battre.
Je pas parlez francaise
Haha. Jag ska skriva mer om hela resan nar jag ar tillbaka. Ville bara skriva nagra rader (dock ar franska tangentbord helt upfuckade, sa det tar evigheter o skriva o jag blir bara irriterad hehe.....)
Kom till Paris igar kvall, ar just nu helt slut efter en heldag med pappa och syskonen. Vi har hunnit med att spana in den underbara utsikten fran Triumfbagen, hallit pa att fastna i tbanan pga ett litet bombhot, vandrat i de gamla latinska kvarteren, kollat in Notre Dam och Sac de Coeur (det lilla omradet dar, Montemartre var helt ljuvligt, konstnarer overqallt, utsikten; Daliutstallning o mysiga uteserveringar) och lyssnat pa livejazzmusik pa metron tillbaks till det mysiga omradet Colombre dar vi bor hos en van till familjen.
Brollopet och allt runtomkring var ocksa underbart, det har hant sa mkt dessa dagarna sa det kants som jag varit har en vecka snarare an en dag!
Jag har markt att varje gang jag landar med ett flyg pa en ny plats sa kittlar det sadar i magen precis som nar man ar nykar! Jag vill resa mer mer mer, eller framfor allt vill jag ha mer tid pa varje plats!!
Fransman ar ungefar som man tror, de flesta ar inte sa hjalpsamma, a d^liga pa engelska ar de ocksa.... De dricker vin hela tiden och ja det ats croissanter till frukost, det finns hur mkt bakverk och gott som helst (imorgon ska jag prova crepes me nutella o banan har ja lovat mig sjalv). Tur att man inte bor har, skulle komma hem som en alkoholiserad tjockis.
Pusspuss
Snö.Snö.Sommarsnö?
Trots att jag alltid springer, är jag där du hör mig
Om du inte hör mig, om du inte gör
Så ska jag sjunga för dig, precis så du hör
Hur länge, tror du att längtan kan växa, växa?
Om vi förgör
Hur länge, hur länge?
Sommaren har gömt, sommaren har gömt
Men jag har inte glömt
Jag, jag älskar dig
Så högt så du hör
Om det är så
Om en månad är det två år sen mormor försvann, och jag saknar henne ngt oerhört.
(Foto: jag för länge sen.)
syster!
Amsterdampics
En kväll gick vi och åt på en mysig restaurang där man kunde köpa inredningen:
Något så himla väldigt viktigt.
Häromdan fick jag veta att en vän till mig återigen fått läggas in på sjukhus för att sondas och sen få vidare behandling.
Det gör ont i mig för jag vet hur hon kämpar.
Och det gör ännu ondare i mig när jag tänker på hur många där ute som kämpar.
För det gör man. Varje dag. Varje timme. Varje minut.
Jag vill inte tillbaks till samtal, slangar ner i magen, sjukhusmat, terpapi terapi terapi.
Men mest av allt vill jag inte tillbaka till ångesten och paniken. Hetsen och tankarna om mat. För det är allt som får plats i huvudet när man är sjuk. Mat. Mat. Mat. Det är lustigt att det man undviker mest upptar mest tid. Eller så är det ganska logiskt.
Men allt det där måste jag intala mig själv varje dag, trots att det är mer än ett år sen jag var riktigt dålig sist.
Jag vet att det kan gå så fort, jag vet precis hur man gör, jag vet hur det känns i mig när ett återfall är på väg.
Jag har panik över min kropp, får ångest när folk jag inte sett på länge ser mig, får panik för att folk inte kan fatta att jag fortfarande kan må dåligt trots att jag ser helt frisk ut.
Kämpa kämpa kämpa. Det är allt man kan göra. Motivera sig. Man kan inte sitta och vänta på motviationen som jag trodde ett tag, för den kommer aldrig om man inte själv tar tag i det.
Men jag vet hur det är, ibland tänker jag att det vore lättare att låta det sjuka ta över,för då slapp man iaf alla tankar.
(Och ja,ibland kan jag t o m drömma om att jag vinner pengar så jag kan sluta jobba och bara ligga hemma och vara sjuk. Sånt vill jag inte drömma om.)
Kära fina vän (och vänner) -kämpa!
Jag fick ett mail av en vän en gång när jag var långt ner i skiten:
Det hjälpte så himla mkt, för vänner dom hjälper, även om man inte alltid vill lyssna.
hoppas hjärtat är på rätt plats
att du förstår att du är värd så mycket mer än du tror
att spegelbilden ljuger har du ju lärt dig för längesen
men ändå går du o lägger dig med samma destruktiva tankar samma drömmar
och du tänker med morgonljus i ögonen
att du kanske inte längre orkar
vara stark
att du kanske tar semester
säger upp dig och sjukskriver dig från livet
lämnar en "komihåglapp"vid dörren
med namn på de du älskar
så att du inte ska glömma
så svårt att skilja vad som är verkligt och vad som är drömmar och du kan skratta med ont i hjärtat och ont i hjärtat kan skratta med dig
men du önskar det fanns någon som höll dig kvar
i det där som ska göra det värt att vara kvar
du vet att spegelbilden lärt sig ljuga för längesen
och även du har lärt dig ljuga
så bra så att sanningen
även den en lögn
och jag tänker du bejbi
jag stryker håret ur pannan
och håller handen hela natten
du kan väcka mig när som helst bara säga
-du, jag drömde det där igen som gör så jävla ont
att det skakar i hela kroppen
och jag kan hålla om och viska saker
som jag vet är sanna på riktigt
som att du är vacker
som att du är stark
som att jag tror på dig
som att jag vet att du vill leva
som att jag vet att du kan leva
på ett annat sätt
håller handen hela natten
så att du inte ska ramla ned i de avgrunder
du känner till alltför väl
du skriver kom ihåg lapp
som för att inte glömma
de som du håller närmast hjärtat
jag säger men bejbi-
du har ju glömt det viktigaste av allt
och du tittar på mig länge liksom vidöppna ögon
liksom darrande händer liksom hela kroppen som en mur
och jag viskar
-vi lämnar lappen vid dörren, vi låter telefonen vara tyst,
vi tar ned alla speglar, vi låter solen lysa in, vi ligger stilla hela dagen, vi pratar känslor vi pratar år, och jag tror inte det finns en enkel förklaring till den smärta som är din- men jag tror det finns flera
och för att du inte ska glömma
skriv ned ditt eget namn på lappen
att komma ihåg
vem du älskar
vem du håller nära hjärtat
att det sitter på rätt plats.
(den här skrev jag till dig nu.)
Det har blivit höst.
Amsterdam var galet, bilder kommer!
Lite sömn, mycket festande,fönstershopping/shopping (massa 2nd hand-affärer och marknader), flera timmars promenader per dag,god mat (men stark!) och massa festande. Vi bodde i ett 20bäddsrum med två grupper svenskar och två grupper spanjorer(om jag förstod det rätt) och det hela blev något slags Sverige mot Spanienkrig pga våra olika dygnsrytmer. Vi ville bara döda dom och tvärt om. Typ. Gosh,jag e för trött för att skriva. Mest av allt borde jag packa inför Franrike, det e trots allt bara 1,5 dygn tills vi åker. Men jag ska inte klaga:)
Jag kommer saknar resandet, locket i öronen efter flygresorna, alla intryck och kulturer. Josse kom fram till att vi hunnit med sjukt många huvudstäder i år: London, Moskva, Ulanbator, Beijing, Bangkok, Amsterdam och nu snart Paris.
Igår kväll fick jag ett otäckt astmanfall på båten hem. Det inträffar ungefär en gång per år (som tur e har jag ändå alltid med mig medicinerna) och varje gång får jag dödsångest. Jag tror verkligen att jag ska dö. Och varje gång tänker jag "Om jag överlever detta ska jag aldrig mer röka": Och lik förbannat fortsätter jag. Jag blir rädd för mig själv, när ska jag ta mig i kragen och faktiskt sluta med skiten? ..... Kyla + förkylning = astmaanfall. Det e ju samma sak varje år....
Just det. Jag är förkyld igen!
PUSS
Min roliga dag
Innan jobbet sov jag alldeles før længe (jag måste sluta med dær, att bara sova jobba sova jobba gør mig helt væck, fast jag har faktiskt varit sliten sista dagarna så sømn behøvdes....) och med ljudet på mobilen kvar ifall Nordea skulle ringa. Vilket de såklart inte gjorde....
På jobbet var chefen tillbaka (jag hade visst missuppfattat det dær med att hon skulle komma tillbaks igår) och AC:n fungerade inte, vilket innebar att jag drack hur mkt vatten som helst och mindes dagarna i klibbiga Thailand...
Efter jobbet log jag åt en trendig Oslosvensk på t-banan som berættade om staden før sina nyinflyttade/på besøks - vænner. Aoutch, låter jag också så besserwissig?? (Fint ord,haha). "Asså Majorstuen ær en ritkigt knytpunkt, och Grunnerløkka e soft, lite som Søder i Sthlm." Hahaha.
Hemma bokade jag flygbussbiljetter. (Kl 4.30 på torsdag morgon børjar vår færd mot Amsterdam! Wiee!)
Och så tømde jag diskmaskinen och fyllde den på nytt, vilket jag gør allt før sællan. Førlåt! Det krævs mer jobb æn man tror før att hålla igång ett hem.....
Nu ska jag førsøka dunsta i sæng, ska upp om knappt sju timmar.....
Dagens insikt : Jag blir helt søndercharmad av killar med långt hår (på rætt sætt!) och bohemstil.
Å så en liten låt før att avsluta det hela!
(ljudet på pappas dator verkar inte fungera,men jag hoppas det blev rætt låt!)
Natti!
