C O L O U R S
Jag e sämst på att ta såna där outfitkort! Men det här var iaf vad jag hade på mig igår.
Finns det något värre än oförutsedda räkningar som dimper ner på en gammal norgeadress när man redan har kraschat sin budget för länge sen?
Och som om inte det räckte kom jag igår på att jag måste köpa skor, sjal och väska till bröllopet.
DAMN.
Och på tal om Lasse...
Det här är ju bara för sött:
God natt.
Förresten så....
Ibland önskar jag jag kunde uttrycka mig lite bättre här i bloggen. Som jag faktiskt kan från och till men det var länge sen. Typ ta några fina bilder, skriva några fina rader och så kan folk förstå vad jag snackar om. Uff. Men jag skriver ändå, trots att det blir rakt upp och ner. För det är väl lite sån jag är just nu. Rakt upp och ner.
(Måste bara påpeka att jag tvekade lite på att lägga upp just denna låten men delar av den känns så himla jag. Dock vet jag att jag inte är en idiot. Haha.)
Dream your dreams my love.
Efter en totalt underbar helg á la once-in-a-lifetime så kraschade hela min månadsbudget.
Tog ut 3000 igår som skulle till pappa(lån) och hans svärfar("hyra"), och efter några timmar var de borta.
Antingen var det ficktjuvar(troligast), eller så ramlade de ur väskan(mindre troligt) eller, sist men inte minst, så glömde jag ta pengarna ur bankomaten. Sista alternativet e det jag hoppas på nu, har ringt Nordea och de ska kolla om pengarna har åkt in i bankomaten igen, vilket de gör efter en liten stund. Så nu håller jag tummarna för att jag var en idiot och glömde mina pengar och att ingen annan hann sno dom. Hela min mndsbudget e kraschad, pengarna till pappa kan vänta, men inte de till Nils, syrran och Martwa vilket innebär att jag kommer ligga på minus till fickpengar i Amsterdam och Frankrike. Vilket känns sådär.. Fan fan fan.
Men åter till helgen.
I lördags kväll var det dags för utgång och mellan förfesten och utgången mötte jag världens finaste människa. Jag vet inte ens vad jag ska skriva, jag halvt om halvt känner mig som om jag vart med i en film, och halvt om halvt som en liten tonårsflicka. Hah.
Långt blont lockigt hår, Londonbo, uppväxt som veggie, verkar komma från en härligt flummig familj, spelar gitarr och sjunger som en gud (hotellrum, whiskey, sommarvärme, och en kille som spelar Neil Young och Bob Dylan...aah..), rolig, smart, gullig, fin. Ja.. Haha. Vi spenderade 1,5 dygn tillsammans, satt vid Akers fästning, hängde på uteserveringar, gick hand i hand längs Karl Johan, jag lekte guide och visade honom slottet och översatte Ibsencitaten som finns på huvudgatans trottoar, filosoferade över livet och bara hängde ihop.
Så vad är problemet?
Jo snubben är teaterartist, har varit ute och turnerat med Hamlet i 7 mnd i Asien och Europa, i januari när denna turnén är slut så börjar Romeo och Julia turnén som varar ett år. Vi kommer med största sannolikhet aldrig ses igen.
Men jag sparar denna helgen i mitt hjärta, och att få sms med pjäsuppdateringar och där man blir kallad "my lovely" är ju ganska så himla sött. Men varför??? Åh.
<<<<<<Lördag kväll: En småfull Sofi spelar upp en låt och säger "I love the part when he sings "kiss me and tell me it´s not broken"". Får en sekund senare en kyss och så viskar han i mitt öra "it´s not broken". >>>>>>>
But thought, the show.... must go on....
Uppdatering från kräftskivan
Jag måste bara citera några rader från pappas allsängshäfte från 60talet:
"Han böjer sin nacke och blondar
i flygande roslagsvals.
Så höll han i smäktande lundar
sin arm om chilenskans hals;
så böjde han krullig hjässa
en afton i negerbyn
mot trettonårig prinsessa
med eldsken i ebenholtsbyn.
//
Den vitröda tösen hon bävar,
bedårad, förlorad, förledd.
Hon ler i den väldiges nävar
åt allt vad han tog och han gav...//
Killar utan respekt
No blogglust at all tonight, varning för tråkigt inlägg.
Sover hos Linn i byn ett par dar, hon är hemma i Sverige. Historia i korthet: När jag kom till henne i tisdags så hade en kille från hennes gamla kollektiv blivit utkastad därifrån och planen var att han skulle sova på soffan ett par dar. Första natten, när Linn fortfarande var kvar så vaknar jag av att han står vid sängen. Mumlar lite och somnar om och vaknar av att han tar på mitt lår. Han sover inte på soffan länge s a s. Jag mådde piss över det som hände och undrar vad som rör sig i vissa människors skallar.
Försov mig idag till jobbet,inte mkt, men jag HATAR när sånt händer. Som tur var öppnade jag inte med chefen. Jag och Beate fick däremot beröm av henne, att vi jobbar bra ihop vilket vi verkligen gör!
Jag har lyckats få skavsår PÅ fötterna av mina älskade Kawasaki, världens skönaste skor men å andra sidan har jag jobbat i de varje dag i nästan 2 mnd så kanske inte så konstigt.
Jag har shoppat så mkt på jobbet att jag bör fundera ut en plan på hur jag ska smuggla hem dom till pappa utan att de ser, de blir galna på mitt klädbehov,och jag orkar inte höra deras tjat.
Imorgon har jag lovat bort mig till kräftskiva hemma hos pappa. Jag ska försöka att inte köra en repris på förra året som innebar att äta lite bröd och snapsa i vodkan som pappas kompis hade med, klä ut alla varav mig själv till indian och sedan däcka. Ehum. Mitt försvar ;Det är inte så lätt att vara på kräftskiva när man varken gillar kräftor eller vanlig snaps.
Yes,gott folk, underbart roligt inlägg om vad som händer i mitt liv.
Förhoppningsvis en roligare uppdatering nästa gång.
Ps. På gatan utanför ligger en strippklubb, jag försöker lasa sönder männen som går in där med min onda blick, men det verkar inte fungera.
Konsten att vara
Idag på båten hem från jobbet (med ömmande fötter, aldrig mer klackar på jobbet) läste jag klart Konsten att vara Ela av Johanna Nilsson. För andra gången. Jag började på den igår. Just nu är jag egentligen alldeles för trött för att recensera hit och dit och jag vet inte om jag skulle kunna det en annan dag heller så jag tar det nu. Det är en sån där bok jag bara kastas in i och som slungar sig in i mitt hjärta och min hjärna och mina tankar och mina drömmar och mitt liv - jag struntade i att jag skulle upp kl 6 imorse utan bara fortsatte läsa tills kl var 2 - och som man inte vill ska ta slut. Den är fin och den fick mig lugn i det kaoset jag är i nu med alla beslut och tankar och förvirringar och ont-i-hjärtat. Ja ungefär så.
Tack underbara syster som jag tror var den person som gav den till mig.
Is it time that we grow old and do some shit?
Jag försöker sortera tankarna, skriva plusochminuslistor, väga för och emot. Någonstans känns det som hjärtat redan valt. Men att jag också vet att vad jag än väljer kommer det nog bli bra.
Jag frågade en kille igår vad han gillade för musik, han länkade till denna låten och nu kan jag inte sluta
titta på den.
sov sött
Sun is shining, the weather is nice.
Kl är alltså över ett, jag vaknade nyss, gick ut och rökte, tog kort på en fjäril som satt på en maskros.
Och nu tänker jag sova mer. Det känns som jag skulle kunna sova i hundra år.
Det kanske är därför jag har så ont i nacken? Är det farligt att sova för mycket?
Om 1,5 dygn ska jag vara på jobbet, åh.
Dessutom är det nån konstig norsk efter mig, han kommer från mittnorge så jag fattar inte vad han säger förutom att han vill börja träffa mig.Å att det är en paus mellan han och hans tjej. Jag råkade säga okej i något vagt ögonblick tills Linn visade ett kort hon tog på mig och han på Hard Rock. Sen ångrade jag mig. Haha. I morse fick jag ett sms om att han gjort slut med henne nu. Aoucht. Jag valde att inte svara.
Gonatt.
Bara så länge det finns stjärnor över oss
och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå.
Saker jag får tid till när jag är sjuk II
Funderingar. Oj oj. Särskilt nu när antibiotikan börjat verka och tagit bort det mesta av febern, innan dess låg jag mest och yrade och gnydde i vanlig ordning, hah. Det e alltså sjätte gången i år jag går på antibiotika, tanken om jag inte snart är immun slår mig allt oftare. Denna gången är det halsfluss, jag kände av det direkt i tisdags när det var dags att göra sig iordning för att gå till jobbet. Jag är ju rätt tålig och inte den som går hem för minsta lilla, men vid 17-tiden(jag skulle stänga butiken med chefen) försökte jag försiktigt säga till henne att jag inte mådde så bra. Vilket resulterade i ett litet tjafs, hon verkade inte tro att jag var särskilt sjuk. Nähä, så det var ju bara att jobba på till 22. Lyckades gråta två gånger. Proffsigt. Sen gick jag till legevakten där det var fullt av folk och jag insåg snabbt att jag inte skulle med sista båten hem, så de tog bara tempen på mig och den var på 39,5. Skickade ett sms till min chef, ville faktiskt att hon skulle fatta att jag var sjuk, vilket hon gjorde. Dan efter bar det av till läkare och apotek. Och blev sjukskriven veckan ut. Chefen inte överlycklig. Inte så att jag heller är det, hatar att vara sjuk. När jag flyttar hem till Sverige ska jag se till att skaffa en läkare som verkligen kan följa upp mig, jag orkar inte gå på medicin i snitt en gång i månaden, gå med en klump i magen för att chefer inte ska vilja ha kvar mig (vem fan vill ha en anställd som är borta så ofta?).
Sen är det det här med att läsa upp dikten på kusinens bröllop. Kusinen mailade ett förslag på en dikt, den var fin. Så blir det ngn blir det den. Nu måste jag maila ett svar till henne senast på söndag efetrsom de ska trycka upp programbladen och jag vet inte alls hur jag ska göra. På ett sätt vill jag ju verkligen göra det! Både för att det känns kul att hon frågade och för att få öva lite på att bota min scenskräck. Å andra sidan kanske jag inte behöver börja med att prata inför 250 pers, och sen hade det vart skönt att få gå på sitt första bröllop och bara få vara där och slippa vara nervös (tro mig, det kommer jag vara).
Men jag har hamnat lite i ett jobbigt tankemönster. Känns som att om jag tackar nej blir jag besviken för att jag flyr som alltid, och tackar jag ja är det bara för att jag är för feg för att tacka ja. Logiskt - hell no!
Sen har jag tänkt på det här med bloggen. Ibland känner jag att det hade varit kul om det blev liiite större, lite fler läsare och kommentarer. Det är klart att det e kul å få feedback på det man gör :) Men å andra sidan skriver jag ju om väldigt privata saker för det mesta. Jag vågar ju inte ens skriva ut min bloggadress på facebook för att jag inte vet om jag vill att alla där ska läsa det jag skriver. Å andra sidan vill jag inte skriva den här bloggen på ngt annat sätt.
Jag vet hur man får fler läsare. Genom att skriva om populära ämnen för att hamna på googlesökningar, kommentera andras bloggar osv osv, men det e inte min grej. Jag har aldrig engagerat mig i det där. En del av mina vänner fattar inte att jag vågar "hänga ut mig så här". Å det e ju lite dubbelmoral i det, för å ena sidan står jag för allt jag skriver här, men samtidigt vill jag inte att alla ska läsa?! Jag skulle säkert lika gärna kunna skriva dagbok, det gjorde jag periodvis innan bloggen startades. Men det är alltid kul i början, sen slutar jag. Med bloggen blir det lite mer en utmaning, att uppdatera den, lägga ut bilder och videos, att göra den fin och fixa och ordna, den är liksom mitt lilla projekt :)Så jag låter den vara, så länge det känns bra. Nån gång kanske den blir större, nån gång kanske den försvinner. Who knows.
Men det som snurrar mest i min skalle just nu är funderingarna Oslo?Gbg?Oslo?Gbg?!?!?!?
Jag kan verkligen itne alls bestämma mig. 1a oktober flyttar ju finolinoSara in hos mig och pappa och jag ska ner och flytta ner möbler från vinden osv, men när ska jag flytta dit då? Jag har ju inte ens tagit upp detta med min chef än för att jag själv måste bestämma mig först. Men shit alltså. Ena sekunden vill jag tillbaka till Gbg, andra sekunden vill jag stanna i Oslo ett bra tag. Försöker göra minus o plus listor men de gör mig bara mer förvirrad. Ska jag stanna bara ett par extra månader här och ändå behålla lägenheten? Ska jag säga upp mitt 1ahandskontrakt? Tänkt om jag ångrar mig? Tänk om jag gör fel? Tänk om jag inte får jobb hemma? Ska jag överlåta kontraktet till en kompis? Åh suck.
ORAKEL. TALA TILL MIG.
Saker jag får tid till när jag är sjuk
Idag har jag rensat och sorterat bland mina smycken! Jag köper inte alls lika mycket smycken som jag gjorde för några år sen, ändå känns det som att jag har mer än vad jag hinner använda! Jag fotade några av dom som betyder extra mycket för mig, här är tio-i-topp-listan(ingen rangordning):
Pärlemoörhängen som inhandlades på H&M runt 2003 för typ 14,50:-,det ena saknar en liten liten bit men jag älskar dom ändå.
Bilden gör inte dom här supersöta "tantörhängena" rättvisa! Guld och lila, så fint! Har dock bara använts en gång, köpta i Mongoliet för 50 öre styck. Eller kanske var det en krona.
Dessa undebara svarta plastörhängena med lite 80-talskänsla har jag använt så mycket att de börjar bli repiga. Julklapp av mamma 2006(eller 2007), och från Monki har jag för mig.
Mer pärlemo! Inhandlade på ett liten stånd i Haga en sommar för massa år sedan, kostade ca en femtiolapp.
Flummiga örhängen gjorda i keramik. Inte använt så mycket som jag borde. Men påminner mig om en underbar semester i Malmö sommarn 2006. Köpta i Christiania, Köpenhamn. Don´t remember the price.
Nog inte många som inte sett mig i dessa, haha! Från Indiska, minns inte när, kanske 2-3 år sen. Hade även ett matchande armband som tyvärr tappades bort en kväll på Bliss. Ringde dan efter och ja, dom hade det! Vem tror du glömde att hämta det? Ibland blir man trött på sig själv...
Åååååh! Absoluta favoriterna just nu! Lite svårt att få med alla tre på samma kort, men jag har dom alltid samtidigt (nästan). Ringen har min syster köpt till mig i Marocko(måste vart minst 5 år sen??) och örhängena och armbandet är från Ulanbator, Mongolia- 1 kr för bägge :)
Jag gillar inte att använda klockor egentligen, så när jag hittade det här kombinerade smycket och klockan på Prickig Katt (liten affär på Grönsakstorget, Gbg) blev jag kär! Nu måste dock batterierna bytas. Köpte den i 2an på gymn.
Present av Andreas. Hans kompis bodde i Nepal förut, och hans frus pappa (eller om det var mamma) gjorde smycken.
Sist men inte minst körsbären! Jag letade som en tok efter ett par körsbärsörhängen under resan i våras och på MBK i Bangkok hittade jag dessa ljuvliga. Lyckades inte pruta ner dom så mkt, fick ge 40 kronor tror jag.
När jag åker iväg till Göteborg eller på andra miniresor förvarar jag alltid mina smycken i denna söta burk.
Menthos Yoghurt - kom till Sverige nu!!!
I helgen var det festival och jag har
sprungit hand i hand med Martwa genom lera till introt av Tro och tvivel, hoppat så mkt till NERD att väskan gick sönder, stått i evighetsköer för att få köpa dyr cider som min kära syster mestadels fick stå för eftersom jag var pank, träffat folk jag inte sett på länge, rört vid Mange Schmidt, skickat idiotiska sms men det gjorde inte så mkt för fick ännu mer idiotiska svar tillbaks, gråtit, skrattat, frusit, svettats, dansat, sprungit från Neil Young konserten för att min bara-äta-frukost-och-dricka-och-bli-mer-full-idè visst inte var så smart, druckit ngn konstig frozendrink bland öldrickande gothare/alternativa på andralångg som enligt dom såg ut som räkbajs, gråtit ännu mer för att jag inte kom in på Kristoffer Åström. Precis som det ska vara på en stadsfestival.
Hittade en fin cover på Robyns With Every Heartbeat häromdan, lyssna och njut folkens:
Har massa att skriva, fler inlägg kommer säkert ikväll.
Joråsåatt
Inte hunnit skriva så mkt sista dagarna. Jag lever. Mår bra. Haft mor hær på besøk ett par dagar.
Imorgon beger vi oss mot Gøteborg, och på tors børjar det! Ska bli så kul att møta upp syrran,Martwa,Jossan, Sara,Lisa o de andra som ska med på grymmma konserter.
Jag ær øvertrøtt.
Lægger in Neil Young på datorn, haft stængning idag o ska upp om sex timmar. Men fan vad jag længtar hem!
Ps. Kristofer Åstrøm krockar med Familjen och Lykke Li med Neil Young. Skjut mig.
