Jag trivs väldigt bra med mitt liv just nu, men jag är så splittrad.
Hatar att inte veta var jag ska bo om 6 veckor, om Tuva kan vara med och vart mina saker ska ta vägen.
Nu letar jag alltså efter ett rum inneboende hos någon eller i ett kollektiv. Helst av allt önskar jag att Tuva kunde vara hos mig, men jag tvivlar på det nu när jag inte kommer ha en egen lägenhet här.
Lisa e gullig nog o fråga sin ammma, men jag ska prata med pappa o Heidi först.
Känns bara som att jag lägger för mycket på dom.

Efter denna flytten kommer jag h saker utspridda överallt känns det som, i min gamla lägenhet, lite kvar här i Sfjord och en dle hos pappa. Fan,jag är bara tjugo år,hur kan jag ha samlat på mig så mkt saker?
Jag hatar sånt, men samtidigt kan jag itne bara slänga alltr. Men känslan av att man har så mkt saker, å särskilt när de inte är på samma ställe, ger mig panikkänslor.....

Jag viull bara att allt ska lösa sig NU NU NU.

Jag kommer sakna´Tuva något så oerhört om hon itne kan bo kvar hos mig, hon är ju min lilla bäbis........

Ibland önskar jag att jag hade allt hemma i mitt flickrum hos mamma o pappa i deras stora fina villa, inte kände mig bunden till något utan kunde komma hem när som helst,kanske bo hemma medans jag pluggade och slippa hela studielånskiten. Men nu flyttade man hemifrån tidigt, pappa o mamma har ignen fin villa utan är skiljda o bor i två olika länder. Jag borde inte klaga, jag har lärt mig jävligt mkt av att stå på egna ben tidigt, men ibland är jag avundsjuk på andra. Men men.

Det ordnar sig, det gö det alltid...