Efter en totalt underbar helg á la once-in-a-lifetime så kraschade hela min månadsbudget.
Tog ut 3000 igår som skulle till pappa(lån) och hans svärfar("hyra"), och efter några timmar var de borta.
Antingen var det ficktjuvar(troligast), eller så ramlade de ur väskan(mindre troligt) eller, sist men inte minst, så glömde jag ta pengarna ur bankomaten. Sista alternativet e det jag hoppas på nu, har ringt Nordea och de ska kolla om pengarna har åkt in i bankomaten igen, vilket de gör efter en liten stund. Så nu håller jag tummarna för att jag var en idiot och glömde mina pengar och att ingen annan hann sno dom. Hela min mndsbudget e kraschad, pengarna till pappa kan vänta, men inte de till Nils, syrran och Martwa vilket innebär att jag kommer ligga på minus till fickpengar i Amsterdam och Frankrike. Vilket känns sådär.. Fan fan fan.

Men åter till helgen.

I lördags kväll var det dags för utgång och mellan förfesten och utgången mötte jag världens finaste människa. Jag vet inte ens vad jag ska skriva, jag halvt om halvt känner mig som om jag vart med i en film, och halvt om halvt som en liten tonårsflicka. Hah.

Långt blont lockigt hår, Londonbo, uppväxt som veggie, verkar komma från en härligt flummig familj, spelar gitarr och sjunger som en gud (hotellrum, whiskey, sommarvärme, och en kille som spelar Neil Young och Bob Dylan...aah..), rolig, smart, gullig, fin. Ja.. Haha. Vi spenderade 1,5 dygn tillsammans, satt vid Akers fästning, hängde på uteserveringar, gick hand i hand längs Karl Johan, jag lekte guide och visade honom slottet och översatte Ibsencitaten som finns på huvudgatans trottoar, filosoferade över livet och bara hängde ihop.

Så vad är problemet?

Jo snubben är teaterartist, har varit ute och turnerat med Hamlet i 7 mnd i Asien och Europa, i januari när denna turnén är slut så börjar Romeo och Julia turnén som varar ett år. Vi kommer med största sannolikhet aldrig ses igen.

Men jag sparar denna helgen i mitt hjärta, och att få sms med pjäsuppdateringar och där man blir kallad "my lovely" är ju ganska så himla sött. Men varför??? Åh.

<<<<<<Lördag kväll: En småfull Sofi spelar upp en låt och säger "I love the part when he sings "kiss me and tell me it´s not broken"". Får en sekund senare en kyss och så viskar han i mitt öra "it´s not broken". >>>>>>>

But thought, the show.... must go on....