Funderingar. Oj oj. Särskilt nu när antibiotikan börjat verka och tagit bort det mesta av febern, innan dess låg jag mest och yrade och gnydde i vanlig ordning, hah. Det e alltså sjätte gången i år jag går på antibiotika, tanken om jag inte snart är immun slår mig allt oftare. Denna gången är det halsfluss, jag kände av det direkt i tisdags när det var dags att göra sig iordning för att gå till jobbet. Jag är ju rätt tålig och inte den som går hem för minsta lilla, men vid 17-tiden(jag skulle stänga butiken med chefen) försökte jag försiktigt säga till henne att jag inte mådde så bra. Vilket resulterade i ett litet tjafs, hon verkade inte tro att jag var särskilt sjuk. Nähä, så det var ju bara att jobba på till 22. Lyckades gråta två gånger. Proffsigt. Sen gick jag till legevakten där det var fullt av folk och jag insåg snabbt att jag inte skulle med sista båten hem, så de tog bara tempen på mig och den var på 39,5. Skickade ett sms till min chef, ville faktiskt att hon skulle fatta att jag var sjuk, vilket hon gjorde. Dan efter bar det av till läkare och apotek. Och blev sjukskriven veckan ut. Chefen inte överlycklig. Inte så att jag heller är det, hatar att vara sjuk. När jag flyttar hem till Sverige ska jag se till att skaffa en läkare som verkligen kan följa upp mig, jag orkar inte gå på medicin i snitt en gång i månaden, gå med en klump i magen för att chefer inte ska vilja ha kvar mig (vem fan vill ha en anställd som är borta så ofta?).

Sen är det det här med att läsa upp dikten på kusinens bröllop. Kusinen mailade ett förslag på en dikt, den var fin. Så blir det ngn blir det den. Nu måste jag maila ett svar till henne senast på söndag efetrsom de ska trycka upp programbladen och jag vet inte alls hur jag ska göra. På ett sätt vill jag ju verkligen göra det! Både för att det känns kul att hon frågade och för att få öva lite på att bota min scenskräck. Å andra sidan kanske jag inte behöver börja med att prata inför 250 pers, och sen hade det vart skönt att få gå på sitt första bröllop och bara få vara där och slippa vara nervös (tro mig, det kommer jag vara).
Men jag har hamnat lite i ett jobbigt tankemönster. Känns som att om jag tackar nej blir jag besviken för att jag flyr som alltid, och tackar jag ja är det bara för att jag är för feg för att tacka ja. Logiskt - hell no!

Sen har jag tänkt på det här med bloggen. Ibland känner jag att det hade varit kul om det blev liiite större, lite fler läsare och kommentarer. Det är klart att det e kul å få feedback på det man gör :) Men å andra sidan skriver jag ju om väldigt privata saker för det mesta. Jag vågar ju inte ens skriva ut min bloggadress på facebook för att jag inte vet om jag vill att alla där ska läsa det jag skriver. Å andra sidan vill jag inte skriva den här bloggen på ngt annat sätt.
Jag vet hur man får fler läsare. Genom att skriva om populära ämnen för att hamna på googlesökningar, kommentera andras bloggar osv osv, men det e inte min grej. Jag har aldrig engagerat mig i det där. En del av mina vänner fattar inte att jag vågar "hänga ut mig så här". Å det e ju lite dubbelmoral i det, för å ena sidan står jag för allt jag skriver här, men samtidigt vill jag inte att alla ska läsa?! Jag skulle säkert lika gärna kunna skriva dagbok, det gjorde jag periodvis innan bloggen startades. Men det är alltid kul i början, sen slutar jag. Med bloggen blir det lite mer en utmaning, att uppdatera den, lägga ut bilder och videos, att göra den fin och fixa och ordna, den är liksom mitt lilla projekt :)Så jag låter den vara, så länge det känns bra. Nån gång kanske den blir större, nån gång kanske den försvinner. Who knows.

Men det som snurrar mest i min skalle just nu är funderingarna Oslo?Gbg?Oslo?Gbg?!?!?!?
Jag kan verkligen itne alls bestämma mig. 1a oktober flyttar ju finolinoSara in hos mig och pappa och jag ska ner och flytta ner möbler från vinden osv, men när ska jag flytta dit då? Jag har ju inte ens tagit upp detta med min chef än för att jag själv måste bestämma mig först. Men shit alltså. Ena sekunden vill jag tillbaka till Gbg, andra sekunden vill jag stanna i Oslo ett bra tag. Försöker göra minus o plus listor men de gör mig bara mer förvirrad. Ska jag stanna bara ett par extra månader här och ändå behålla lägenheten? Ska jag säga upp mitt 1ahandskontrakt? Tänkt om jag ångrar mig? Tänk om jag gör fel? Tänk om jag inte får jobb hemma? Ska jag överlåta kontraktet till en kompis? Åh suck.
ORAKEL. TALA TILL MIG.