Some days I'm still fighting to walk towards the light
Det är märkligt hur saker och ting kan förändras. Vilken klyscha,men oj vad sant.
Gick runt på jobbet idag och lyssnade på min ipod som vanligt. Plötsligt kom en låt upp som jag inte lyssnat på på länge. Den spelades flitigast förra vintern. Om ca 2 veckor är det ett år sen jag startade min förändring.
När jag tänker tillbaks på det så känns det overkligt, jag minns hur snabbt allt gick, hur folk reagerade mer och mer på jobbet, hur jag klarade mindre och mindre jobb och tillslut inget alls, att jag drömde om den dan jag vågade cykla igen utan att vara rädd att svimma, mina powerwalks efter en varma koppen, mina uppesitternätter på internet framför proana klipp,mina vägningar a la 20 ggr om dan....
Mina 6 mnd i behandling, först inläggningen med sondning,sen dagvård,slutenvård....
Och idag.....Så funkar det. Konstigt nog. Folk som inte kände mig innan har nog svårt att tro att jag varit sjuk och det känns märkligt. Tankarna finns i mig konstant men nu är det jättelänge sen jag hade ett återfall.
(Hittade ingen bättre video till låten,de flesta är proana och det vill jag itne lägga upp.)
Kommentarer
Trackback
