Ibland blir det lite fel med timing.
Total ångestdag med mattankarna idag,åt lite till middan idag och precis när vi ätit klart tar pappa mig på överarmen.
"Njaaa, här fanns det ju lite. Du kanske ska börja träna, jag har lite hantlar och så!"

Tack. Å gud tack så hemskt mkt.

Jag som precis gjort upp en plan i huvudet, nu blir jag bara mer motiverad. Fan.