I hela mitt liv har jag väntat på livet, jag har längtat efter nån att längta till.




Någon dag snart hoppas jag att jag kan ta mig tid att bara sätta mig nånstan och tänka. Låta mig själv tänka. Jag skulle behöva det. Men som vanligt tillåter jag mig inte till det. "Vi tar det imorn istället".


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0