Jag har blivit förkyld. Igen! Fattar inte vad det är för fel på min kropp, måste ha världens sämsta immunförsvar. Jag går ju fan fortfarande på antibiotika!! Denna gången är det snuva och hosta, förra veckan var det feber och illamående. Sweet.

Jobbsökandet har gått över förväntan!

Gav mig ut i regnet i måndags (som har hållt i sig hela veckan) och delade ut Cv på Aker Brygge, Karl Johan, och Grunnelöcka (om det nu stavas så....). I tisdags deppade jag (mer om det sen), men i onsdags morse fick jag rycka upp mig då de ringde från Zara och ville att jag skulle komma på intervju redan samma dag! Sagt och gjort, jag fixade iordning mig, och förutom att slå huvudet i det låga taket på lageravdelningen där intervjun ägde rum, så klarade jag mig bra! Idag intog jag Bogstaveien. Där gick det väl mindre bra, de flesta affärer verkar ha anställt klart för sommaren och där de behöver folk e det mest extrajobb som gäller. Ramlade in i en helt underbart fin liten affär på en tvärgata till Bogstaveien (SOLO, fast en minivariant om man jämför med den i Gbg). Butikschefen var hur trevlig som helst och de sökte personal! Just nu är det det stället jag håller tummarna för mest.... På väg till fika med Lisa såg jag att Gina Tricot vid Grensa sökte personal, så nu har även dom mitt Cv!

Innan jag drog in till stan idag ringde jag återigen The Boss över alla Vero Moda-affärer i Norge (kontakter e guld värt) och tre timmar senare ringde de och ville ha mig på intervju på måndag.

Just nu är det SOLO eller VeroModo-jobbet som lockar mest, fick ett litet stelt intryck av Zara och vet inte helt om jag skulle passa in där... Men de ringde när jag var på väg från stan, och jag väntade med att ringa tillbaks så jag fick rådfråga Lisa, syrran och mamma först. Bestämde mig för att säga att jag ville ha några dagars betänketid, så att jag kan se hur de blir med de andra ställena först... När jag väl ringde visade det sig att de "bara" vill ha mig på en andra intervju där även nån högre chef ska medverka (min syster tyckte att det lät lite som jag sökte till NASA) på måndag. Två timmar efter VeroModaintervjun. Puh!

Har även tänkt springa in till SOLOaffären innan också, tjata lite....

Så efter en vecka i Oslo tycker jag ändå jag har kommit rätt långt, jag är nöjd!

Imorgon följer jag med pappa och familjen till Strömstad, ska kurera mig så jag är fit for fight inför nästa vecka! Pappa och de stannar tills nästa söndag, vilket innebär att jag får huset för mig själv i en vecka. Wiee!

Fick ett jobbigt samtal i tisdags (Varför just nu? När jag behöver fokusera på jobb och inget annat...). Skumt det där. Hade känt ett par dar att det var nåt på gång och att jag jättegärna ville prata med honom. Fick dock aldrig sagt det där jag hade tänkt säga....Det visade sig iaf att även han hade tänkt ringa ett par dar. Och jag hade rätt, det var nåt som hänt. Idioten har träffat en annan. Förlåt mig, men varför berätta en sån sak? Okej om det hade gått ett tag och det var på väg och bli något seriöst, men de har setts i en vecka. En vecka! Det gjorde mig verkligen bara ledsen, och det kändes som han bara sa det för att lätta sitt dåligs samvete. "Han bryr sig säkert om dig , men han bryr sig mer om sig själv."

 Och det gör ont, det gör det.

Jag hade faktiskt förhoppningen att det kunde bli något i höst när jag kom hem. Och jag orkar inte analysera mer i varför han gör så här. Antingen så tyckte han inte om mig som han sa att han gjorde (svårt att tro det om han 1,5 vecka efter att ha legat och hållt om mig och hållt min hand och sagt massa saker träffar en ny som han redan tycker om) eller så är han bara fucked up. Eller bägge delar. Uppenbarligen har han problem med att vara själv. Oavsett så blev jag ledsen och kom knappt ur sängen tills dom ringde om intervjun. Nu blir jag mest irriterad när jag tänker på det.

Jag har bara lust att ta tag i honom, ruska om honom och skrika fattar du vad du sabbar, vi hade kunnat få det bra och nu e allt allt allt förstört. Det jag är mest rädd för är att jag kommer hem i höst, ramlar på honom ute och får höra "jag är singel Sofi, kan vi inte försöka igen". Och om jag känner som jag gör nu kommer jag inte kunna säga nej, och om jag känner som jag gör nu kommer det bara göra mig så himla ont.

Men om han vill trilla tillbaks till gamla mönster med idiottjejer så är det väl upp till honom. Man börjar ju undra om han är ett hopplöst fall. Jag tror han behöver prata med någon, och jag tänker inte vara den som det till honom.

Fan fan fan.

Varför gjorde du så här för?

Hade jag betytt något för dig hade du väl kunnat vänta i tre månader?