Å att våga hoppas på nåt fint ær att skjuta sig i huvudet - once again!

(visst ær min instællning fin? Men va fan, x antal misslyckade førsøk senare o inte konstigt att man blir ærrad,right?!)

Nåvæl!
Vit basictrøja, vita londonklænningen, halvt hemmagjorda vingar, diademgloria, glittersmink och en hel flaska hårguldsprej senare var jag redo før maskerad. De andra i gænget var hæxa, katt, gorilla, discodrottning, ninja och skelett. Jag øverlevde kvællen tillslut efter att suttit utanfør Martwas hem o gråtit nån timme (tappade bort E & O på Karl Johan och fick inte tag på någon) men inte vingarna. Lockarna e kvar dock.

Och jag ær bakis, trøtt , fundersam men glad.

Mhm.

Jag sket i att vara tålmodig och vænta, spela spel och bara ta saker som dom kommer.
Før hey. Funkar jag så? Nope!
Å jag ær glad att jag messade, kanske mindre lyckat med fylleringningen inatt men det verkar inte ha gjort nåt!

Så nu hoppas jag bara att veckan går fort,att jag kan jobba dag på fredag, før jag vill træffa han med fræknarna. Helst nu., nu nu.
Fast ibland går ju veckor fort, som denna.

Puss o gonatt, ikvæll stannar jag hemma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0