Något så himla väldigt viktigt.
Häromdan fick jag veta att en vän till mig återigen fått läggas in på sjukhus för att sondas och sen få vidare behandling.
Det gör ont i mig för jag vet hur hon kämpar.
Och det gör ännu ondare i mig när jag tänker på hur många där ute som kämpar.
För det gör man. Varje dag. Varje timme. Varje minut.
Jag vill inte tillbaks till samtal, slangar ner i magen, sjukhusmat, terpapi terapi terapi.
Men mest av allt vill jag inte tillbaka till ångesten och paniken. Hetsen och tankarna om mat. För det är allt som får plats i huvudet när man är sjuk. Mat. Mat. Mat. Det är lustigt att det man undviker mest upptar mest tid. Eller så är det ganska logiskt.
Men allt det där måste jag intala mig själv varje dag, trots att det är mer än ett år sen jag var riktigt dålig sist.
Jag vet att det kan gå så fort, jag vet precis hur man gör, jag vet hur det känns i mig när ett återfall är på väg.
Jag har panik över min kropp, får ångest när folk jag inte sett på länge ser mig, får panik för att folk inte kan fatta att jag fortfarande kan må dåligt trots att jag ser helt frisk ut.
Kämpa kämpa kämpa. Det är allt man kan göra. Motivera sig. Man kan inte sitta och vänta på motviationen som jag trodde ett tag, för den kommer aldrig om man inte själv tar tag i det.
Men jag vet hur det är, ibland tänker jag att det vore lättare att låta det sjuka ta över,för då slapp man iaf alla tankar.
(Och ja,ibland kan jag t o m drömma om att jag vinner pengar så jag kan sluta jobba och bara ligga hemma och vara sjuk. Sånt vill jag inte drömma om.)
Kära fina vän (och vänner) -kämpa!
Jag fick ett mail av en vän en gång när jag var långt ner i skiten:
Det hjälpte så himla mkt, för vänner dom hjälper, även om man inte alltid vill lyssna.
hoppas du mår bra,
hoppas hjärtat är på rätt plats
att du förstår att du är värd så mycket mer än du tror
att spegelbilden ljuger har du ju lärt dig för längesen
men ändå går du o lägger dig med samma destruktiva tankar samma drömmar
och du tänker med morgonljus i ögonen
att du kanske inte längre orkar
vara stark
att du kanske tar semester
säger upp dig och sjukskriver dig från livet
lämnar en "komihåglapp"vid dörren
med namn på de du älskar
så att du inte ska glömma
så svårt att skilja vad som är verkligt och vad som är drömmar och du kan skratta med ont i hjärtat och ont i hjärtat kan skratta med dig
men du önskar det fanns någon som höll dig kvar
i det där som ska göra det värt att vara kvar
du vet att spegelbilden lärt sig ljuga för längesen
och även du har lärt dig ljuga
så bra så att sanningen
även den en lögn
och jag tänker du bejbi
jag stryker håret ur pannan
och håller handen hela natten
du kan väcka mig när som helst bara säga
-du, jag drömde det där igen som gör så jävla ont
att det skakar i hela kroppen
och jag kan hålla om och viska saker
som jag vet är sanna på riktigt
som att du är vacker
som att du är stark
som att jag tror på dig
som att jag vet att du vill leva
som att jag vet att du kan leva
på ett annat sätt
håller handen hela natten
så att du inte ska ramla ned i de avgrunder
du känner till alltför väl
du skriver kom ihåg lapp
som för att inte glömma
de som du håller närmast hjärtat
jag säger men bejbi-
du har ju glömt det viktigaste av allt
och du tittar på mig länge liksom vidöppna ögon
liksom darrande händer liksom hela kroppen som en mur
och jag viskar
-vi lämnar lappen vid dörren, vi låter telefonen vara tyst,
vi tar ned alla speglar, vi låter solen lysa in, vi ligger stilla hela dagen, vi pratar känslor vi pratar år, och jag tror inte det finns en enkel förklaring till den smärta som är din- men jag tror det finns flera
och för att du inte ska glömma
skriv ned ditt eget namn på lappen
att komma ihåg
vem du älskar
vem du håller nära hjärtat
att det sitter på rätt plats.
(den här skrev jag till dig nu.)
hoppas hjärtat är på rätt plats
att du förstår att du är värd så mycket mer än du tror
att spegelbilden ljuger har du ju lärt dig för längesen
men ändå går du o lägger dig med samma destruktiva tankar samma drömmar
och du tänker med morgonljus i ögonen
att du kanske inte längre orkar
vara stark
att du kanske tar semester
säger upp dig och sjukskriver dig från livet
lämnar en "komihåglapp"vid dörren
med namn på de du älskar
så att du inte ska glömma
så svårt att skilja vad som är verkligt och vad som är drömmar och du kan skratta med ont i hjärtat och ont i hjärtat kan skratta med dig
men du önskar det fanns någon som höll dig kvar
i det där som ska göra det värt att vara kvar
du vet att spegelbilden lärt sig ljuga för längesen
och även du har lärt dig ljuga
så bra så att sanningen
även den en lögn
och jag tänker du bejbi
jag stryker håret ur pannan
och håller handen hela natten
du kan väcka mig när som helst bara säga
-du, jag drömde det där igen som gör så jävla ont
att det skakar i hela kroppen
och jag kan hålla om och viska saker
som jag vet är sanna på riktigt
som att du är vacker
som att du är stark
som att jag tror på dig
som att jag vet att du vill leva
som att jag vet att du kan leva
på ett annat sätt
håller handen hela natten
så att du inte ska ramla ned i de avgrunder
du känner till alltför väl
du skriver kom ihåg lapp
som för att inte glömma
de som du håller närmast hjärtat
jag säger men bejbi-
du har ju glömt det viktigaste av allt
och du tittar på mig länge liksom vidöppna ögon
liksom darrande händer liksom hela kroppen som en mur
och jag viskar
-vi lämnar lappen vid dörren, vi låter telefonen vara tyst,
vi tar ned alla speglar, vi låter solen lysa in, vi ligger stilla hela dagen, vi pratar känslor vi pratar år, och jag tror inte det finns en enkel förklaring till den smärta som är din- men jag tror det finns flera
och för att du inte ska glömma
skriv ned ditt eget namn på lappen
att komma ihåg
vem du älskar
vem du håller nära hjärtat
att det sitter på rätt plats.
(den här skrev jag till dig nu.)
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vilken alldeles underbar dikt.
Stor kram till dig min syster!
Trackback
