Tror jag att jag ær.

Jag kan gå och vantrivas jættelænge på ett jobb, men nær jag væl børjar tænka tanken att søka nytt jobb så tar det oftast bara några veckor innan jag har ett nytt. Jag kan gå jættelænge med en skittelefon utan att gøra nåt åt saken, men nær jag væl bestæmmer mig før att skaffa en ny så har jag oftast bestællt hem en det nærmsta dygnet.

Jag kan gå å vara missnøjd med min kropp flera år och pløtsligt vilja ændra på mina vanor, vilket alltid resulterar i endagarsdieter och små jobbiga episoder. Jag har aldrig tålamod att gøra små førændringar under en lång tid.

Och hur ska man gøra før att ændra på det?

Och mitt humør ær som en bergodalbana.

Fast det ær ju sån jag ær, lite charmigt knæpp. Och før det mesta så gør det ju inte så mycket heller, førutom det dær med træningen och att æta rætt. Nær jag ær som mest missnøjd øver min kropp ær då jag blir mest sugen på allt man "inte får" æta. Ologiskt, men typiskt mig.

Idag satt jag och kollade på en kompis kompis album på facebook, hennes vårbilder från Oslo.

Vackra bilder, vackra mænniskor, helgalna fester. Jag blev lite avundsjuk, så vill jag också ha det tænkte jag! Ett liv fullt av fester och spontanhæng!

Men hade jag velat, hade jag sækert kunnat vara på de festerna, men jag tror inte det ær jag længre.

Jag festade så mycket i Gbg hela 06/07 och hela sandefjordsperioden att det blev lite før mycket.

Sånt jag njuter av nu ær nær jag och P går hand i hand genom ett soligt majorstuen, att laga god middag, ett glas røtt vin till maten en veckodag, sitta hemma hos kompisar och filosofera kring livet. Och en fest då och då.

HAHA! Det låter som jag ær 30 snarare æn 23. :)